Remkilen & Malstabodarna

JAKT MED STÅENDE FÅGELHUND I SKOG

Bakgrund

Jag och mina kamrater har jagat med hundar i skog under närmare 30 år.
Vi har lärt oss en hel del om hundar, fåglars beteenden och mycket mer.
Från början så brydde vi oss inte så mycket om vad vi jagade.
 Vi tog tillvara det som dök upp framför hunden, det kunde vara hare, eller fågel (inga fyrfota djur större än hare).


Vi hade inga funderingar på att vi skulle bli provmänniskor, våra hundar skulle jagas med mycket och länge.
 Första åren jagade jag med Nävermons Dex i min barndoms hemtrakter, i de djupa skogarna i Jämtland . Åren 1984 - 86 fanns det så mycket tjäder och orre i de markerna att det går inte att beskriva i ord. I snitt så hade jag en kull tjäder, orre eller ripa inom 300 meter.


Fågeljakt har ju den nackdelen att man måste kunna skjuta fågel som flyger och det var ju något som var svårt och allra helst i trång skog.
Första året så lyckades jag nästan avliva en tjäderhöna med bösspipan genom att slå den i huvudet när den flög över mig.
I bland hade man turen att de satte sig i ett träd (det var ju säkrare så).
Andra året så började jag träffa en och annan fågel, snittet var en fågel på 10 skott trodde jag många gånger.
Men jag hade en hund som apporterade allt, så när jag sköt så påbörjade han apporten och eftersom jag trodde att jag bommat så fortsatte jag oftast att gå.
Det kunde ibland ta fem minuter så dök Dex upp med en tjädertupp eller orre och han rensade skogen och hittade nog andras fåglar också av bara farten.


Med de orden så vill jag upprepa att det är väldigt viktigt att ha en bra och noggrann apportör med sig vid skogsjakt. Jag har sett tjädrar och orrar som har flugit 2 -300 meter och hunden har hämtat dem. Även vingade "skadade" tjädrar springer långt och då gäller det att hunden är tränad för uppgiften.


Injagning av stående Fågelhundar i Skog


Allmänt
I början så visste jag inte så mycket om reviering, och hur viktigt det är att ha  hundar som håller kontakt med föraren.
Så den första hunden fick man följa efter och leta upp när han stod för fågel och det var mödosamt.
Numer planerar jag och lägger upp skogsträningen utifrån hundens förutsättningar (kontakten, reviering samt vindutnyttjandet).


Det är hunden som skall jaga med mig inte tvärtom.
Jag börjar när hunden är ca fyra månader att variera gåendet under en skogstur där jag varvar öppna hyggen och myrar blandat med trånga skogspartier samt öppna tallskogar (det är bra att undvika viltkontakt när de är unga eftersom dressyren inte är på plats) . 
Jag pratar aldrig med hunden utan jag visar endast byte av färdriktning tydligt. 
Jag planerar nästan alltid en rutt där jag har ovanstående terrängtyper och det är viktigt att man tar sig tid och inte har bråttom när man tränar en hund i skogen. 
Man skall förflytta sig mycket långsamt i terrängen och man skall tänka på hur det blåser och utifrån detta så lägger man upp sin träningsrunda.
Unghunden (dresserad) skall tränas i motvind för skogsfåglarna löper gärna och då är förutsättningarna större att hunden får mer vittring.
Eftersom skogsfågeln är svår på senhösten så kompletterar jag injagning av hund med vårträning på ripa för att få stabilitet i fågelsituationer.
Jag förstärker även träningen (flog) med en och annan duva.

Lycka till